Hundens beteendebiologi 3

Läser en kurs på distans. Här är min senaste inlämingsuppgift, en sammanfattning av två olka forskningartiklar.

 Skillnader i lek och socialt samspel mellan hund/hund och hund/människa

 Att hundar uppför sig mot människor som om de vore artfränder är en vanlig uppfattning och man antar då att samspelet mellan hund/människa har samma sociala innebörd som hundar emellan. Hundar är en av få arter som leker över artgräserna och uppfattningen är då att lek mellan hund/människa har samma effekter och bakomliggande orsaker som mellan hund/hund (Rooney et al,. 2000)

 Rooney et al.,(2000) är kritiska till ovanstående antaganden och har gjort en studie där de observerat hundar som varit ute och promenerat med sina ägare. De fann att hundar som motionerades tillsammans med andra hundar och hade möjlighet att leka med varandra ändå lekte i lika stror utsträckning med sina ägare som hundar som motionerades ensamma. Genom en enkätundersökning fann de även att hundar i hushåll med fler hundar lekte något oftare med sina ägare än hundar som som inte levde med andra hundar. De konstaterade att möjligheten att leka med att en annan hund inte leder till minskad motivationen att leka med människor (Rooney et al., 2000).

 När det kom till skillnader i själva leken använde de sig av en experimentiell studie med 12 labradorer som observerades under lek med människor och med hundar. De noterade att under lek mellan hund/människa där leksak användes var hundarna bland annat mer benägna att visa upp leksaken, jaga leksaken och ha dragkamp än de var i lek med en annan hund. Vid lek mellan hundar kunde man se en större benägenhet att vilja äga ett föremål. Samspelet mellan hundar och människor verkar alltså annorlunda ut än hundar emellan (Rooney et al., 2000)

 I en annan studie undersöker Rooney et al., (2002) effekterna av lek mellan hund och människa. Det sägs ofta att rangordningar skapas och upprätthålls genom lek och i populärvetenskaplig litteratur om hundars beteende är det inte helt ovanligt att man avråder hundägaren från att låta hundar vinna kamplekar, då detta sägs kunna öka hundens självförtoende på ett sådant vis att den skulle vilja dominera över sin ägare (Roony et al., 2002).

 För att försöka testa och motbevisa påståendet så gjorde de en experimentiell studie med 14 golden retrievers där de de undersökte om kamplekar förändrade hundarnas dominansbeteenden. Leken delades upp så att hundarna fick vinna hälften och förlora hälften av dragkamperna. När man utvärderade resultatet fann man inga tendenser till ökad dominas hos hundarna när de tilläts vinna, däremot kunde man se skillnader i engagemnag och hundar som tilläts vinna verkade var mer involverade och motiverade (Rooney et al., 2002). Lek mellan hund och människa verkar alltså inte handla om att skapa rangordningar utan det verkar vara ett samspel där båda parter engagerar sig på ett positivt sätt utan att vilja domineara den andra.

 Referenser

 Rooney, N.J., Bradshaw, J.W.S., Robinson, I., 2000. A comparison of dog-dog and dog-human play behavior. Appl. Anim. Behav. Sci 6, 235-248

 Rooney, N.J., Bradshaw, J.W.S., 2002. An experimantal study of the effects of play upon the dog-human realtionship. Appl. Behav. Sci 75, 161-176.