Category Archives: Mina tankar om

Passivisera mera

Mina tankar om vikten av Passivitetsträning och träning med måtta gällande valpar och unghundar

Som ägare av en ganska högaktiv och intensiv ras så har jag fått vissa aha-upplevelser. Jag har bland annat insett vikten av passivitetsträning och vad konsekvenserna kan bli om man inte tar denna träning på allvar. Jag är numera av åsikten att alla hundar bör passivitetstränas så mycket som möjligt, eftersom det inte finns någon bra anledning att inte göra det. Man vet aldrig i förväg hur ens hund kommer bli som vuxen, så varför inte träna detta i förebyggande syfte. Jag har känslan av att man mitt uppe i allt man ska hinna med att lära sin valp/unghund ibland glömmer bort denna viktiga träning. Är det första hunden, eller första hunden av en aktivare ras har man kanske inte riktigt funderat över hur avgörande ordentlig passivitetsträning kan vara för hur hundens utvecklas till att bli i framtiden. Trots att många uppfödare bertättar att denna träning är nödvändig så är det nog inte säkert man förstår vikten av informationen.

Som exempel kan jag ta mig själv. När jag skaffade Siri, min första aussie, efter att ha haft collie tidigare så var jag faktiskt medveten om att det var viktigt att träna passivitet. Jag fick även detta bekräftat av uppfödaren. Trots detta insåg jag allt för sent att vi inte la ner tillräckligt med tid på detta. Hur kan det komma sig?

Några tänkbara anledningar:

  • Jag var lycklig över att ha en hund med lite fart. Jag uppmuntrade kanske dessa intensiva beteenden för mycket, då jag inte ville att det skulle växa bort och hon skulle bli lugn och seg som min collie. Jag hade med största sannolikhet inte behövt oroa mig över detta…

 

  • Det är så lätt att ryckas med. När man väl var i väg och tränade så var det så kul att träna annat så passivitetsträningen ”glömdes” bort. Dessutom är det hemskt mycket man ska hinna med att lära en valp…

 

  • Jag förstod inte i vilka miljöer denna träning var viktigast. Självklart kan min hund slappna av inomhus. Hon kan även slappna av på en uteservering i stan, på tåg och buss(långfärd) samt på sthlms central. Inga problem. Men passivitetsträningen skulle såklart skett i sådana situationer som hon sedan skulle komma att förknippa med aktivitet. Situationer där hennes förväntan nu är hög. På brukshundklubben, i bilen på väg till burkshundklubben, på stranden (jag har uppmuntrat Siri till bad till den grad att hon blivit lätt badtokig, detta borde såklart ha balanserats upp med passivitetsträning, eller mindre bad för den delen…). Det är på den här punkten de största misstagen begåtts. Passivitetsträning i samband med sådant som i framtiden kommer ge hunden hög förväntan på aktivitet tror jag är otroligt viktig!

Några kanske tycker att det här bara berör vissa hundar och raser med sämre förmåga att koppla av, och visst kan det ligga en del i det. Men det behöver inte bara vara frågan om medfödda anlag, även om dessa skillnader självklart existerar. Hur man tränar sin valp/unghund har stor betydelsetror jag, speceillt när det gäller väldigt aktiva hundar, men även de lite lugnare. Med fel träning kan man nog lyckas förstöra den bästa valp. Men vet man med sig att man har en ras där dessa problem är mer utbredda  så har man såklart en ännu större anledning att ha denna träning i åtanke.

För ett tag sedan läste jag om någon som inte skulle börja träna sin hund  förens den var ett år. Ganska ovanligt skulle jag tro, men tanken känns inte helt avlägsen för mig även om jag själv inte valt att vänta så länge. Mest för att jag själv tycker det är kul att få börja från början med en valp och med genomtänkt träning kan allt bli bra ändå. Men jag tycker det är en intressant tanke och förstår resonemanget bakom. Jag tror inte att hunden skulle må dåligt av att bli utan träning. Istället tror jag att aktiva valpar/unghundar kan må alldels utmärkt med bara måttlig träning.

Det här med måttlighet gäller nog inte bara träning utan även aktivering och motionering. Har man en hund som river hemmet när det blir för tråkigt så passar kanske olika fomer av lungt nosarbete eller andra lugnande aktiviter bra för att trötta ut hjärnan. Att ge hunden för intesiv aktivering kan framkalla stress och högre aktivitetsnivå. Istället behöver kanske den lite galna ,krävande valpen, lära sig acceptera att livet inte allid består av roliga galna lekar och upptåg. Därmed inte sagt att den inte ska få göra någonting och bara sitta instängd, hunden behöver självklart aktivering av något slag samt lämplig mängd av motionering. Men jag menar bara att man inte behöver känna sig tvungen att fara ut och träna eller gå på långpromennad bara för att hunden börjar bli rastlös och jobbig. Det kan bli en ond cirkel där hunden bara förväntar sig/ kräver mer aktivitet istället.

 Min samanfattande poäng är att man inte behöver stressa. Det är ibland en sådan hetts runt det här med att träna valpar tycker jag. Det är så himla mycket som ska hinnas med så fort som möjligt. Inte nog med allmänlydnad i alla dess former. Är man dessutom intresserad av framtida tävlande så har man  mycket att träna på så fort man får hem valpen enligt rådande trender. Min fråga är varför. Man kan komma ikapp senare. Låt barn vara barn brukar det heta. Det borde gälla valpar också. Ge valpen möjlighet att utvecklas till en balanserad och trygg individ i första hand. Sen finns massa tid för träning!

Annonser

9 kommentarer

Filed under Mina tankar om