Ja vad ska man säga? Året har börjat på bästa tänkbara vis för mig och Meja. För ett tag sedan fick jag veta att Meja blivit Årets Fätorpare 2013. Detta för att vi hade en ett riktigt kanonår förra året med massa fina resultat! 🙂 Nu ska vi se om vi kan försvara titeln till nästa gång också. Men jag vet att det är massa nya tävlingsekipage på gång nu! Blir spännand och roligt med lite mer konkurens!
I och med den här helgen har vi i alla fall kommit igång ordentligt med årets tävlade. Igår tävlade vi lydnadsklass tre på UBHKs ridhustävling. Tävlingen resulterade i ett förstapris på 267 poäng och därmed även LP 3. Vi lyckades få poäng på alla moment den här gången, vilket alltid är kul. Sen var det en hel del slav från Mejas sida, mest för att hon var så himla glad och taggade. Tror hon konstant viftade på svansen och vi fick massa beröm efteråt för att det såg så himla trevligt ut. Det värmer fint i matte hjärtat att få höra sånt 🙂
Efter tävlingen åkte jag hem för att packa och ta det lugnt en stund innan det var dags för mig, Meja och Vera att hoppa in i bilen och köra till Härnösand. Efter ca tio mil blev det riktigt dåligt väder. Snöstorm delux och jag såg ingenting annat i mörkret än snö. Men så småningom kom vi fram och kunde sova lite på vandrarhemmet innan det var dags att åka resterande mil ner till Sundsvall och draghunds SM i linkörning. Väldigt skönt att inte behöva åka ända från Umeå på morgonen. Speciellt med tanke på att jag körde ensam…
I Sundsvall var det plusgrader och en väldig massa blöt nysnö som kommit under natten. Vi startade väldigt sent och spåren var mycket uppkörda när vår klass startade. Det var lite puckelpist över hela spåret…. Men vi kämpade och kämpade. Spåret bestod av en slinga på 5 km som man körde två varv på. Första kilometrarna var det med plant och nedför. Sedan kom alla uppförsbackar…. Passar varken mig eller Meja särskilt bra, jag har inget emot branta uppförsbackar men de får gärna dyka upp lite mer sporadiskt. När vi åkte andra varvet så trodde jag nästan att jag skulle svimma…. och inte fick jag mkt hjälp av min draghund inte. Men vi tog oss i mål som sista hund i vår klass. Det vill säga bronsmedalj. Jag hade hoppats på ett silver, men båda de andra två ekipagen var för snabba. Jag var faktiskt inte jätte nöjd med varken min eller Mejas prestation. Blev därför otroligt förvånad på prisutdelningen när vi fick ett cert!!! Nu har vi ett i pulkaklass och ett i linklass. Så det behövs ett till i pulkaklass för att vi ska få ett championat. Plötsligt känns inte championatet alls lika avlägset!
När jag och Meja kom i mål var det för övrigt inte särskilt långt vila för mig. Hade anmält Vera till motionsklass, 5 km. Så det var i princip bara att springa och byta hund. Sen hann jag stå en stund i starten innan det var vår tur. Vera var sååå himla duktig. Hon tar i massa mer än Meja, som är lite lat, och det var plötsligt väldigt mycket mindre jobbigt att åka. Sen var det ändå skönt att vi bara behövde åka ett varv. Hoppas hon orkar hålla sån här fart på längre sträckor sen när det är hennes tur att tävla officiellt!
Inga resultatlistor har publicerats ännu men jag och Meja åkte troligen på ungefär 33 min och jag och Vera på 13-14 min.
Sammanfattningsvis en bra tävlingsdag och en väldigt bra tävlingshelg! Resen från Sundsvall gick sen över förväntan. Trodde jag skulle vara dödstrött men det gick fin fint att köra. Nu är jag däremot ordentligt sliten… Men det var det värt! För ja, jag älskar att tävla. Speciellt på skidor. För man tar aldrig i lika hårt på träning!
Bästa hunden!!
foto: Roosa Laksonen
Sen kan jag ju tillägga, ifall någon får för sig att det alltid går bra för oss, att vi även tävlade lydnad i Kramfors förra helgen. Tyvärr blev det två nollor (sittande i grupp och vittringsapportering), vilket gjorde att vi bara fick ihop 240 poäng och ett andra pris. Men det var himla trevligt ändå, för Meja hade så fin attityd! Dessutom gick det desto bättre för vårt resesällskap!